Eftersom svenskarna alltid varit skeptiska mot vår, dvs våra politikers invandringspolitik (och en del annat) och våra politiker (media) alltid valt att göra tvärtom, undrar man om vi har demokrati och vad som kan hända när vi inte har demokrati.
Om bara svenskarna, danskarna, norrmännen m fl hade fått folkomrösta i demokratisk ordning hade många liv kunnat sparas. Folk i vår del av världen vill kanske behålla sin kultur och särart. Det får man respektera.
Endast i Sjöbo 1988 gavs invånarna möjlighet att folkomrösta och hela 67,5% tackade nej till den förda invandringspolitiken.
Att folkomrösta ger klart besked om opinionen, medan att rösta på olika partier är något helt annat och mindre klarläggande för var opinionen står i en viss fråga. Det går alltså inte att mäta opinionen genom att räkna rösterna för ett visst parti. Då skulle SD haft majoritet i riksdagen. Och då skulle det rätteligen finnas ett parti att rösta på för varje fråga, men så många partier får inte plats i riksdagen.
Den här distinktionen är viktig att klarlägga, viktig för demokratins tillämpning och för att samhällsutvecklingen inte skall slira över åt fel håll genom underlåtenhet att lyssna på opinionen och ta reda på var den står i olika frågor.
Invandringspolitiken består av en mängd viktiga delfrågor vilka måste stämmas av var och en mot opinionen, en diger men försummad uppgift. Med omdömesgilla och självständiga företrädare, alltså vad våra politiker förutsättes vara, skulle man representera oss på ett bra sätt och slippa orsaka konflikter som växer utom kontroll. Den representativa demokratin förpliktar till ett stort mått av lyhördhet. Men nu har vi en situation där partierna underkastar sig en ledargestalt eller en ideologisk paradigm för att slippa ta eget ansvar, och sen får man väl skylla på att man bara lydde order.
En kompetensfråga måhända. På våra demokratiska företrädare måste vi dock ställa höga kvalitetskrav. Det är kanske hög tid att uppdatera sig om vilka skyldigheter man har som folkvald, vilka tycks ha fallit i glömska under inflytande av en epidemisk kaxighet. Idag tycks man inte vilja veta vad folket tycker, eller så vet man inte vad demokrati innebär eller struntar blankt i den.
VG VL SvD DN SvT DN DN DN SvD SvD SvD SvD KT KT SvT SvD DN Dagen Dagen Dagen NSk m SR Sk SvD SvD DN DN
GP BM SmP Sk HD DN DN SvD DN DN DN DN SvD SvD VG VL VL DN SvD SvD SvD DN GP SmP S SvT DN DN SvD SvD DN
Att SD "bara" fick 5,7 % av rösterna i riksdagen och åter hamnar under spärren i mätningarna har ingen betydelse. Det spelar heller ingen roll att de sitter i riksdag och kommuner, för vi vet sedan Sjöbo att svenska folkets protest mot invandrings- och flyktingpolitiken ligger på runt ca 70% om man gör det till en folkomröstningsfråga.
Men det var viktigt att SD kom in i riksdagen som en påminnelse om det förtryck som alltjämt råder i Sverige.
70% av svenskarna skulle alltså kunna göra uppror i morgon bittida och det är knappast en behaglig sits för Reinfeldt & Co. Missnöjet pyr inom alla samhällsgrupper, däribland miltitär och polismakt, förutom alla misshandlade sjuka och fattiga och många, många fler.
Kanske dags att sluta krypa för ytterlighetsvänstern och återupprätta respekten för demokrati, sanning och medborgerliga rättigheter i Sverige och sluta uppträda som förljugen diktatur?
SvD Expr Expr Dagen YA KB DS Expr
Var och en kan gå och rösta efter eget huvud på söndag om man inte redan gjort det eller slängt valsedeln i papperskorgen i övertygelse om att Sverige ändå kommer att drabbas av växande kaos och revolution oavsett hur man röstar.
Alliansen kunde inte ändra på något därvidlag, tvärtom, och sossarna velar bara vidare som vanligt. Men de svenskar som vill försöka ändra på något bör ändå våga visa det på söndag.
–
DN DN DN DN DN SvD DN SvD Exp AB GP YA Sydsv
Invandringen fortsätter att svälla över alla breddar, speciellt den helt onödiga anhöriginvandringen, en svensk specialitet. Med invandringen följer dessvärre ett oönskat tillskott av kriminalitet, varför invandringen bör begränsas så mycket det är möjligt. Med facit i hand borde hela Sverige, inte bara Sjöbo 1988, fått folkomrösta om flyktingmottagningen, varefter Sverige hade kunna bli ett föregångsland på området, men det blev precis tvärtom.
Sverigedemokraterna avser att granska våldtäktsdomarna och presentera resultatet inför valet och redan är man på dom och försöker blanda bort korten med sociala och ekonomiska faktorer i vanlig ordning.
Men detta är ju helt ointressant. Frågan alla bör ställa sig som drabbats av invandrares kriminaliet eller hyser sympati med dem som drabbas är inte huruvida invandrare begår FLER brott än svenskar. Invandrarna får gärna begå FÄRRE brott än svenskar, vilket kanske gäller på något område, obekant vilket, men TILLSKOTTET av kriminalitet som vi fått som ett resultat av invandringen, den må vara demokratisk beslutad eller beslutad över folks huvuden (här driver vi den senare uppfattningen) ÄR EN DIREKT FÖLJD AV INVANDRINGSPOLITIKEN, inte huruvida invandrare skulle vara mer brottsbenägna än andra eller inte.
Ett tillskott är ett tillskott, och det hade kunnat minimeras om svenskarna hade fått rösta även utanför Sjöbo 1988. Någon borde räkna ihop och summera dessa, ofta mycket grova, brott vi hade kunnat slippa utifrån ett rimligt antagande att vi kunde ha behållit de normala kriterierna för flyktinginvandring.
Omätligt personligt och socialt lidande blev resultatet av vänsterns styvnackade teser som hamrats in med slägga de senaste trettio åren. De drabbade kunde bilda ett politiskt parti, men borde givetvis protestera på alla sätt.
Valdebatten bör alltså handla om invandringen och vårt demokratiska underskott på området. Med ett demokratiskt underskott ökar kriminaliteten kraftigt som en följd av en överdimenstionerad och i praktiken fri invandring, så hänger det ihop, och invandrares kriminalitet begränsar sig givetvis inte till den egna gruppen, utan drabbar även svenskarna.
Men kriminaliteten är ju inte enda problemet… Det finns andra, viktigare och mer övergripande aspekter, men media kommer att fokusera på en liten detalj så att folk glömmer helheten och de avgörande frågorna om framtiden, svenskheten, kulturen och givetvis även nationen. Det här är frågor som måste avgöras med ett bredare underlag än vad politiker och media hittills lyckats prestera på området, trots att man haft trettio år på sig att bena upp frågeställningarna.
Förtroendet för det ena eller partiet varierar över tiden, men förtroendet för den av Sverige förda invandringspolitiken har inte ändrats mycket sedan invånarna i Sjöbo 1988 i en folkomröstning sade sig sakna allt förtroende, varefter kommunen stängde gränserna i avvaktan på en normalisering. Hela 67,5 % röstade NEJ.
Men denna normalisering kom av sig. I stället beslutade sig övriga Sverige, dvs våra förtroendvalda utanför Sjöbo, för att distansera sig mot Sjöbo och därmed mot hela svenska folket, vars uppfattning nog inte skilde sig mycket mot den i Sjöbo. Invandringen, kostnaderna och problemen växte sedan till en nivå som ingen vettig människa trodde var möjlig. Ordet Sjöbo försvann under lång tid från debatten, den debatt som tilläts, och våra makthavare kunde i godan ro fortsätta nedmonteringen av den svenska demokratin.
Sverige har alla kvalifikationer för att officiellt kalla sig diktatur. Folkrättsligt är man redan där. En mycket olycksbådande situation.
Diktaturer brukar nämligen VÄLTAS ÖVERÄNDA. Folket brukar förr eller senare fixa den saken… inga problem, men man bör givetvis inte vänta för länge. Det finns det ingen anledning till.
Detta NEJ från 1988 kvarstår hos nära nog en majoritet i övriga Sverige, eller säkert hos en bred majoritet beroende på hur man frågar och förbereder en omröstning.
Folkomröstningen i Sjöbo satte frågan på den politiska dagordningen och alla engagerade sig och kunde sedan avge en genomtänkt röst. Att oförberedd svara på en opinionsmätning utförd av SIFO e d där man blir uppringd säger inte mycket mer än att man just då inte är förberedd att svara på frågan och gärna skulle vilja ha en bred, offentlig, genomlysande och ovinklad debatt, och där givetvis endast genuina svenskar skulle få rösta. Det är ju oss frågan gäller, nu som i Sjöbo 1988. Eller vill man avskaffa oss svenskar kanske? Våra röster måste räknas, även de som var med 1988 men inte är med oss längre (via ett beräknat tillskott röster). Det blir en bred majoritet, var så säker.
Men någon omröstning om invandringspolitiken lär vi aldrig mer få i Sverige, inte utan stora konvulsioner och pajaskonster av våra folkvalda. Förmodligen måste våra folkvalda först avsäga sig uppdraget innan en normalisering blir möjlig, men kommer man att avsäga sig det frivilligt? Talmannen upplöser riksdagen, regeringen sätts i karantän och folket slår sig ned framför datorn och röstar i fråga efter fråga?
Det vore demokrati det.
Vi kanske skulle införa demokrati i Sverige, inte bara prata om det. Men tidsfönstret inom vilket det är möjligt att vända utvecklingen krymper för varje dag, och sen blir det som det blir. Historien ger en del fingervisningar om hur det kan sluta.
Den allt hätskare tonen från etablisemangets sida mot svenskarnas rätt att tycka till om invandringspolitiken kommer förmodligen att nå nya rekordnivåer ju närmare valet vi kommer.
Vad folket tycker och tyckt i alla år är oväsentligt för dem som drivit fram politiken och nu riskerar kritik på bred front i valrörelsen. Nyttiga idioter har redan anmält sitt intresse att bidra med draghjälp med misstänkliggöranden och andra manipulativa inslag i debatten. Det är så man slår ned oppositionen, man nöter in medialögnerna tills de fungerar som sanning. Betalda lakejer finns det i varje diktatur.
Mönstret känns igen år från år, men ett mönster som avslöjas kan lätt bli till en allvarlig belastning.
Med facit i hand har makten i Sverige agerat på ett sätt som diskvalificerar för fortsatt maktinnehav, antingen den utgår från de ideologiskt inavlade partierna eller de lika insyltade ledarredaktionerna.
Folket har anledning att ta sig en rejäl funderare. Är det så här vi ska ha det? Varför har vi låtit oss hunsas med år efter år?
Valet betyder f ö inte speciellt mycket. Att rösta ger inget klart besked om vad folk tycker i en speciell fråga, eftersom valet inte är en folkomröstning. Vi borde inte längre ställa upp på förtryckarnas villkor. Vi borde böra något annat och återinföra respekten för folk och demokrati. Det kan ske på många sätt. Huvudsaken är att det blir gjort. Omvärlden skulle applådera om det uppblåsta landet i norr äntligen drabbades av den svidande näsbränna den så länge tiggt efter och förtjänat.
Invandringen kunde ha stoppats eller begränsats till den nivå som aktualiserades vid folkomröstningen i Sjöbo då hela 67,5% inte godtog regeringens invandringspolitik som man ansåg alltför vidlyftig. Sjöbo var en del av Sverige och är det fortfarande, trots att man inte tagit emot några flyktingar…
Fem år senare, 1993, ansåg fortfarande hela 53 procent av svenskarna att det fanns för många utlänningar i Sverige.
MEN DETTA VAR JU KLARA BESKED! Varför fångade man inte upp allmänhetens välgrundade missnöje? Det har funnits alla goda skäl att lägga om kursen och finns det i ännu högre grad idag.
För några år sedan redovisade migrationsverket följande larmrapport:
“Om man tittar på hela perioden 1999 till 2004 ökar opinionen som vill stänga Sveriges gränser för all invandring kraftigt, med hela tio procentenheter, från 35 till 45,5 procent. I motsvarande grad minskar under perioden de som avvisar en restriktiv hållning med elva procentenheter, från 63 till 52 procent. Den invandringsrestriktiva inställningen ökar kraftigt över tid.”
ÅTERIGEN KLARA BESKED. Men i stället för att dra i nödbromsen drar man åt tumskruvarna och väntar helt kallt ut opinonen som idag kanske har en tendens att ge upp inför övermakten. Men vad säger att man idag skall tvingas ge upp kravet på medinflytande? Ingenting, inte där mycket står på spel och mycket har raserats.
ATT DEMOKRATIN KÖRTS ÖVER KAN ALDRIG PRESKRIBERAS. Det vore att ge klartecken för fortsatt förtryck i fråga efter fråga…
Det här dilemmat måste våra folkvalda snabbt reda ut, med eller utan Sverigedemokraternas medverkan. Det är folkmeningen som man redan inhämtat i en rad undersökningar som skall vara utslagsgivande, men idag kan det kvitta hur folk röstar. Det avgörande är att man inte fick påverka något när man hade kunnat göra en förebyggande markering och förskona oss från en extremt kostsam politik.
Är det t ex vettigt med Sveriges stora anhöriginvandring, ett enormt åtagande som inget annat land velat efterlikna och som saknar stöd i FN:s flyktingkonvention? De som försvarar politiken försvarar vilka stolligheter som helst.
Hur många som tänker rösta på SD i höst har väldigt litet med vad folk ännu anser i dessa frågor. Det framgår ju av procenttalen. Det finns en mängd skiftande frågor på valdagen som inte alla kan prioriteras, men väljaren tvingas placera alla ägg i samma korg. I annat fall kunde SD eller något liknande parti för länge sedan ha uppnått majoritet och ha förändrat politiken.
Det paradoxala är att vilken extremistgrupp som helst idag skulle kunna ställa krav på RETROAKTIV begränsning av invandringen och åtnjuta FN:s moraliska stöd, för så tjurnackat som våra folkvalda agerat strider mot demokratisk uppförandekod. En tung protest kunde ha kommit för länge sedan och kan komma vilken dag som helst. Det har jäst under ytan och fortsätter att jäsa.
Ett sviket folk är inte längre att lita på.
Fräckaste kuppen mot någon svensk politiker någonsin var kanske Ingvar Carlssons karakteristik av Anna Lind som knubbsäl från år 1990, en oöverträffad satir som gick hem i de socialdemokratiska tidningarna, dvs man trodde på det och höll med.
Klicka på bilden för att läsa artikeln.
Ett halvår tidigare levererade Ola Ullsten en ideologiskt tungviktig vidräkning med det mångkulturella samhället, rubricerad "Genidrag av Palme - demokratin dog med kungamakten", och det kan vi ju hålla med om, en debatt vi söker hålla levande här på Myndigheten. Av det fragmentariska utdraget nedan framgår att det närmast var revolution på gång i Sverige, men efter tjugo år verkar alla ha accepterat utvecklingen mot ett eliminerat Sverige. Protester lönar sig ju inte, utom i Sjöbo 1988, inte ens falska pressmeddelanden… och idag tror man att oskyldiga bloggar hjälper, pyttsan. Den som har tillgång till Ola Ullstens hela pressmeddelande får gärna höra av sig, det verkar lika användbart idag, annars går det kanske att rekonstruera. Sen dyker det kanske upp igen undertecknat Mona Sahlin…
Slutklämmen lyder: " krigets… i stockholmsförorterna och med de nya "slavskeppen" som anlöper våra hamnar i det redan överbefolkade, mångnationella och etniskt söndersplittrade, för att inte säga sönderbombade Sverige. Karl den XII stred inte för kulturbidrag åt invandrarkvinnornas kulturföreningar och dagisutbyggnad i Tensta. Han stred för Sverige - inte för något internationellt flumsamhälle dikterat på vänsterkanten. Gerillavänstern (rubrik). Riksdagens, massmedias och gerillavänsterns gemensamma front mot svenska folket betyder att demokratin avskaffat sig själv. Därmed har strategerna inom yttersta vänstern uppnått ett etappmål… Sverige tillhör inte längre dess folk enligt den nya, officiella historieskrivningen och Ingvar Carlsson är redan utvald av Palme till rollen som Sveriges Fidel Castro."
Att Helgbladet lät publicera det fräna inlägget var kanske en passiv journalistisk protest mot samhällsutvecklingen. Kanske hoppades man även bli av med Ingvar Carlsson… som ansågs litet töntig. Själva vågar ju journalister inte knysta, även media har blivit gisslan, sin egen kanhända…
Att svenskarnas inställning till den anbefallda massinvandringen var lika negativ då som nu visar följande SIFO-mätning publicerad av Svenska Dagbladet den 16 juni 1990, alltså bara tre dagar före Ingvar Carlssons knubbsälsuttalande ovan.
Men vad hjälper det vad folk tycker i en diktatur… men inte vilken diktatur som helst utan en självmordsdiktatur som söker tillfoga landet och dess folk största möjliga skada på kortast möjliga tid.
På denna blogg har besökarna kunnat folkomrösta om invandringen. Det gick bara att rösta en gång per datoruppkoppling, varför resultatet är tillförlitligt. Efter 1.365 st avgivna röster på nätet anser en stabil övervikt på 61 % att Sverige inte skall ta emot några utomeuropeiska invandrare, dvs flyktingar och deras mångdubbelt fler anhöriga, överhuvudtaget.
Frågan löd: "Hur stor andel utomeuropeiska invandrare anser du att din stadsdel/kommun kan härbärgera?" Till vänster om grafen visas andel invandrare, till höger procentandel röstande (6 procent har röstat för 100% invandrare, antagligen anarkister och yttersta vänstern, vilka alltså utgör ca 6% av befolkningen):
Sverige har ingen flyktingpolitik, vi har något annat. Somliga kallar det invasion. En invasion och nationell utplåning blir resultatet om man frångår FN:s flyktingbegrepp och konvention och låter folk bli bofasta här och ta hit sina icke förföljda anhöriga och släktingar. FN talar inte om permanenta uppehållstillstånd som en rättighet.
Svensk flyktingpolitik blev något annat därför att våra politiker till varje pris sökte bevisa att de inte är några rasister. Gjorde man inte som yttersta vänstern ville blev man nämligen uthängda som nazister i media, och det ville ju ingen. Högertrafikgeneralen uttryckte en gång välgrundad misstro, en av mycket få officiella personer som vågat uttala en avvikande mening, men blev snabbt utfryst och nedtystad.
Därför håller Sverige som nation på att upplösas, men varför ingen protesterar är en fråga. Eller de som protesterar verkar inte ha förstått det fulla allvaret.
flyktingar, flyktingbarn, invandring, återvändande, repatriering, medbestämmande, medinflytande, demokrati, diktatur
Kräv svar av makthavarna, inte bara av SD. Kräv svar av makthavare varför man inte låtit svenskarna komma till tals om invandringspolitiken sedan denna gjordes till en ideologisk profilfråga i början av 1980-talet.
Alla vet vad det handlar om men vissa kommer aldrig att erkänna det öppet, att svenskarna utsatts för en kommandopolitik av värsta märke (jmfr diktatur) med monstruösa konsekvenser, inte minst för tilltron för demokratin. Kan värdet av öppenhet i en demokrati demonstreras tydligare? Men i stället för öppenhet fick vi mörkläggning och tabubeläggning, ett demokratiskt fattigdomsbevis. Sverige lider kanske generellt av ett demokratiskt underskott och vi borde som botemedel börja folkomrösta mera för att återge svenskarna självförtroende och känsla av delaktighet. Utanförskap alienerar.
Sveriges har inte levt upp till grundläggande FN-konventioner om att behandla sitt sitt eget folk rättvist, att inte förtrycka opinioner och manipulera fakta, ett förtryck som kommer att fortsätta tills att landsända efter landsända inte längre kan betraktas som Sverige.
Sedan finns det inte mycket kvar att protestera emot i ett land som inte längre är vårt eget där andra krafter tagit vid. Svenskarna förmådde inte hålla ställningarna, det är väl det som avses med “svenneloosers”.
Både Sverige och Norge anses ha utländsk etnisk dominans inom 50 år. I ett växande antal stadsdelar är detta redan ett faktum. Födelsetalen närmar sig eller överstiger redan 50%, vilket bekräftar den snabba utvecklingen.
Inget utom en jordbävning e d lär få makthavarna att vakna upp ur den mångkulturella törnrosasömnen. Den invandringskritiska oppositionen som länge varnat för utvecklingen, har inte vågat vara tillräcklig tydlig. Det är dags att folkomrösta om hur vi vill ha det. Att endast rösta på olika partier på valdagen ger dock inget besked i någon specifik fråga om vad folkmajoriteten vill och kan inte jämföras med en folkomröstning. Våra makthavare måste erbjudas ett bättre beslutsunderlag än en och annan vinklad SIFO-mätning, men därmed anser man sig tydligen ha gjort sitt och hoppas kunna fortsätta politiken i orubbat bo och slutföra nedmonteringen av Sverige utan alltför stora protester.
Har man aldrig försökt reflektera över vad man håller på med och vilka man är satta att representera? Men det visar att parlamentarismen och den representativa demokratin, här som i Hitlertyskland, kan missbrukas av den som satt sig det i sinnet och till slut väntar kaos och undergång. Något gick allvarligt snett, demokratin har inte varit tillräckligt levande och motarbetades systematiskt på institutionell nivå. Kanske något även för EU att begrunda.
Via denna blogg har våra besökare kunnat folkomrösta om invandringen. Det gick bara att bara att rösta en gång per datoranslutning, varför resultatet blev mycket rättvisande.
Vår undersökning omfattade fler röster än SIFO-mätningen och visar på ett diamentralt motsatt resultat. Fler än 1.000 röster, and counting… nedräkning för demokrati och medinflytande. “Yes we can”. “One blog can make a difference.” Den procentuella fördelningen har varit oförändrad (ca +/- 1%) sedan ett par hundra röster avgivits, resultatet är stabilt och signifikant och kan användas för att lägga om hela invandringspolitiken, det våra politiker och media fruktar mest, att avslöjas som klåpare och låta folket komma till tals.
Frågan som ställdes var hur stor andel utomeuropeiska invandrare du anser att din stadsdel/kommun kan ta emot.
Rösträkningen ombesörjdes av utomstående part och resultatet kunde inte manipuleras i efterhand.
Undersökningen visar att en klar majoritet är emot den förda invandringspolitiken, vilket redan invånarna i Sjöbo gav uttryck åt i den enda folkomröstning som tillåtits i frågan. Hela 67,5% var då (1988) emot den förda kommandopolitiken trots att proffstyckare i media drev på en ökad invandring, då som nu. Idag, när bloggarna tillfört demokratin nytt friskt blod, borde man på nytt ta upp frågan om att låta svenskarna direktpåverka och själva besluta om vad som i alla avseenden handlar om en ÖDESFRÅGA FÖR LANDET.
Hade folk fått rösta i fler kommuner hade Sverige säkert sett annorlunda ut idag, men nu börjar kanske några ge upp hoppet om att åter kunna få leva i ett tryggt svenskt Sverige och fogar sig inför övermakten när SIFO, utan någon föregående debatt, myndigt på riksdagens uppdrag går ut med några ledande frågor vilka inte alls speglar den allvarliga problematik som invandringen gett upphov till - däribland ETT FARLIGT DEMOKRATISKT UNDERSKOTT. Det är aldrig bra att trycka ned ett helt folk. Förr eller senare kan någon få för sig att FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna även skulle gälla i vår avkrok av världen, hemska tanke… har vi alla blivit förda bakom ljuset och skrämda till tystnad??
I varje fall verkar alla rädda att uttrycka någon som helst åsikt vilken man sedan kanske åtalas för enligt paragrafen om hets mot folkgrupp. Svenskarna måste helt enkelt tycka “rätt” om man inte vill råka illa ut. Diktaturens järngrepp inger respekt.
SIFO, riksdagen, folkomröstning, invandring, Sjöbo, Vellinge, demokrati, FN, flyktingpolitik, PUT, anhöriginvandring
Sverige dras med ett demokratiskt underskott där folket endast får uttala sig en gång vart fjärde år, men inte i någon specifik fråga, det anses vi för omogna för.
Under mellantidan förutsättes det att dem vi röstat på skall tänka som folket och besluta i dess intresse. Men så är som bekant inte alltid fallet och därför borde finnas en en möjighet att folkomrösta i t ex den allt mer påträngande frågan hur många invandrare Sverige och Europa kan ta emot utan att vi försvinner i ett främmande folkhav.
Redan 2004 redovisade migrationsverket följande dramatiska rapport: “Om man tittar på hela perioden 1999 till 2004 ökar opinionen som vill stänga Sveriges gränser för all invandring kraftigt, med hela tio procentenheter, från 35 till 45,5 procent. I motsvarande grad minskar under perioden de som avvisar en restriktiv hållning med elva procentenheter, från 63 till 52 procent. Den invandringsrestriktiva inställningen ökar kraftigt över tid.”
Svenskarna vill som andra folk reservera ett nationellt rum åt sig själva, och den åsikten strider inte mot några FN-deklarationer, tvärtom uppmuntras folken att se om sitt hus, att garantera sig själva yttrandefrihet osv, men där brister det anmärkningsvärt nog i många europeiska stater för vilka demokratin annars betraktas som helig. Det pågår ett slags dubbelspel och lär inte bli bättre genom tillkomsten av EU, där varje beslut, hur tokigt det än må vara, påverkar samtliga medlemsstater.
Det är inte flyktingbarnens fel att Vellinge med fler kommuner ifrågasätter svensk invandrings- och flyktingpolitik i grunden. Problemet är att ingen har kunnat rubba principerna för svensk invandringspoltik, som i praktiken fastslår att ingen utanför en trängre krets skall få ha synpunkter på och kunna påverka den förda politken. Då blir det som det blir.
.
SvD SvD SvD DN DN Sydsv Sydsv Sydsv Sydsv GP GP Expr Expr Expr Expr Expr AB AB AB AB AB SvT Dagen TbA TbA TbA TbA TbA SvD SvD Vellinge, flyktingbarn, Sjöbo, invandring, invandringspolitik, flyktingpolitik, folkomröstning, demokrati, SD, moderaterna
Varje gång det handlar om att tillförsäkra folket ett bredare demokratiskt inflytande över invandringspolitiken går det s k etablissemanget i taket och häcklar alla med avvikande åsikt.
Redan när Sjöbo folkomröstade om flyktingmottagningen 1988 gjordes allt för att stoppa omröstningen (!) och förhindra ett demokratiskt inflytande. När så omröstningen ägt rum och visade att folket tyckte på ett annat sätt reagerade media och politiker som om folkomröstningen aldrig hade ägt rum. Man förnekade att den hade någon som helst betydelse för övriga landet, påstod att Sjöbo var en isolerad ö av nazister osv, i stället för att utnyttja tillfället att ge alla svenskar samma chans att uttrycka sin åsikt om den rådande kommandopolitiken och därmed utveckla det demokratiska samtalet.
En kommandopolitik vi upplever ännu idag och ger kalla kårar om vilket förtryck ett samhälle är mäktigt i demokratins namn. Men då handar det inte längre om demokrati.
Rikspolitikernas och medias vrånghet att inte vilja respektera och ta lärdom av omröstningen i Sjöbo 1988 har lett till 20 förlorade år för svensk demokrati och ständigt växande problem.
SvD SvD SvD SvD SvD SvD GP Sydsv Sydsv Expr AB Dagen DN DN DN GP Sydsv Expr SmP HD KB AB AB AB DN GP GP Dagen SvT Dagen VL VL
Pengarna räcker inte till, det behövs mer pengar till kommunerna.
Sverige tog emot 100.000 invandrare det senaste året, över 90.000 året innan, kanske finns det ett samband? Så där har det i varje fall fortsatt sedan våra folkvalda beslöt att svenskarna inte skulle få vara med och påverka den yttersta vänsterns planmässiga "mångkulturella" projekt från början av 1980-talet, genom vilken (den inbillade) rasismen en gång för alla skulle utrotas och invandrarna genom sin växande numerär säkra kommande socialistiska valsegrar. Ändamålet helgade medlen.
Men dagdrömmen sprack av sin egen uppblåsthet och projektet fortsätter att svälla av bara farten. Svenskarna borde ha krävt respekt redan när gränserna öppnades på vid gavel och alla prognoser, som förtegs, pekade mot den situation vi har idag som kommer att förvärras tills att någon säger stopp, eller som det klart uttrycks i FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna (gäller även underkuvade folkslag)
Det är f ö inte heller någon trygg situation för invandrarna själva att veta att deras existens här vilar på ett konstant förtryck av värdfolket, och att allt därför kan vältas överända. Våra politiker har en skyldighet att bena upp sitationen innan krisen förvärras ytterligare, men detta har inget med finanskrisen att göra. Det handlar om en konstant kris för demokratin.
Folket sätter agendan i en demokrati, dvs om vi haft några folkvalda som inte bara uppträdde som medias nickedockor. Går det sedan överstyr är det bara att välta allt överända, eller som det så klart och tydligt uttrycks i FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna, "Det är väsentligt.. att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck…"
En "studentrevolution" på 1960-talet gav våra parlamentariker skrämselhicka varefter all makt överlämnades åt revolutionärerna.
Det bör vara skälet till att svenskarna frånhändes all makt över invandringspolitiken. Den avgjordes, när revolutionen var i full blom, ensidigt på annat håll med understöd av media som efterhand anpassade sig till det nya maktskrået.
Men då glömde man kanske en passus i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, "Det är väsentligt.. att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck…" som uttrycker sympati för och ger de förtryckta och förbigångna hopp. FN-stadgan kan f ö ses som civilisationens “bibel”.
Inte bara i förhållande till sina egna makthavare, utan även till EU kan och bör svenskarna hävda sitt medinflytande. Ytterst handlar inte demokrati om respekt för det svenska parlamentet eller EU, utan om en tillämpning av vad tidigare förnuftigare generationer parlamentariker stadgat via FN.
Det citerade utdraget ut FN-stadgan skulle kunna omkullkasta mycket av den svenska samtidspolitiken och tvinga fram ett nytänkande med ökad självkontroll innan man fattar beslut som får oförutsedda konsekvenser.
SvD SvD SvD Expr Expr DN AB SvD sd, sverigedemokraterna, nationaldemokraterna, nazism, fascism, vänstern, media, kommunism, demokrati, diktatur, FN
Sveriges invandringspolitik har aldrig beslutats i demokratisk ordning, om man med demokrati menar att folket skall få möjlighet att påverka nutid och framtid. Ingen folkomröstning, inte ens på det lokala planet, med ett par undantag som det talas tyst om eftersom resultatet inte passade makthavarna, ej heller har frågan behandlats seriöst och allsidigt i riksdagsvalet, varför svenskarna har fått finna sig i situationen.
Men då har man förbisett vad internationell rättsuppfattning har att erbjuda för lösning, eller närmare bestämt FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vilken fastslår (klicka gärna på länken) att..
SvD DNVåra svenska makthavare, dvs de av demokrati helt ointresserade politiska partierna och media, måste väckas ur diktaturdrömmen.
Svenskarna väntar otåligt på att få göra sin stämma hörd och väntar kanske inte mycket längre, speciellt den folkmajoritet vars åsikt om invandringspolitiken ignorerades, en åsikt som inte passade det kvasi-intellektuella etablissemanget vars dogmer fortfarande tillämpas i praktiken och är vägledande för politiken när man med små tyranniska steg (har man sagt A måste man säga B, därefter C osv) förvandlar Sverige till en mångkulturell experimentplattform.
Du behöver inte längre tiga. Du har rätten på din sida, folkrätten vilken med facit i hand anvisar en framkomlig väg.
FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA SLÅR NÄMLIGEN FAST:
SvD SydsvDet mångkulturella samhällets pågående kollaps avspeglar dess folkrättsliga illegitimitet. Vi hade aldrig haft dessa problem om invandringspolitiken underställts folket i en omröstning eller kommit upp på dagordningen i ett riksdagsval. Men håll ut svenska folk, som denna blogg visat stödjer FN-stadgan folken där tyranni och förtryck råder, men denna viktiga passus i FN:s allmäna förklaring om de mänskliga rättigheterna tycks ha kommit bort i debatten… FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA:
Zombies, hjärndöda monsterliknande varelser, infekterade troligen hjärnorna på våra politiker och journalister i början av 1980-talet då dessa slog fast att Sverige inte var en nation (!) och svenskarna inget folk (!). Som en direkt konsekvens därav öppnades slussarna på vid gavel för en multikulturell invasion/ockupation vilken pågått oavbrutet sedan dess.
Läs SvD:s zombierapport.
Men håll ut, denna blogg har i ett inlägg, "Invandringen strider mot folkrätten", anvisat en framkomlig utväg ur den prekära situationen. Det vill dock till att alla hjälper till och uppslutningen blir så stor som möjligt. Riksdagspartier, föreningar, institutioner, frivilligorganisationer, försvaret, ordningspolisen… listan kan göras lång på dem som har en ansvarsfull uppgift framför sig.
Nära 30 års hjärntvätt kan räcka.
En matematisk analys (pdf) för den som vill tränga djupare i ämnet.
FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA SLÅR FAST:
zombies, mångkultur, invandring, media, parlamentarism, demokrati, franska revolutionenSveriges invandringspolitik förändrades i början av 1980-talet från att i stort ha omfattat en handfull konventionsflyktingar som vi åtagit oss att ta emot till att efterhand användas som språngbräda mot det mångkulturella samhället, ett utopiskt vänsterprojekt med extremliberala förtecken, vilket inneburit en grundläggande omdaning av det svenska samhället fullt jämförbart med en invasion.
En invasion brukar innebära stora sociala och ekonomiska påfrestningar för det invaderade folket, samtidigt som dess kulturella och religiösa identitet förändras i en icke avsedd riktning. Dessa förutsägbara minusposter i ekvationen borde man ha folkomröstat om eller tillförsäkrat sig väljarnas stöd för på annat sätt. Vad svenskarna anser idag sedan skadan redan är skedd är mindre relevant, samtidigt som begreppet svensk idag innefattar personer med utländskt ursprung.
För att protestera krävdes och krävs ett stort mått av personligt mod eftersom det bestämdes uppifrån, via lagar och andra tvångsmedel, vad vi skulle tycka, samtidigt som fakta förtegs och vinklades på diktaturers vis. Tills för bara några år sedan blev det tillåtet att säga vad man tycker i radions telefonväkteri, och sedan i bloggar. Åsiktsutbytet är fritt (men det är säkrast för många att vara anonyma) och bör användas på ett konstruktivt sätt för att lösa uppkomna problem och förebygga ännu värre problem och konflikter, en uppgift som brådskar.
Det s k mångkulturella samhället har aldrig beslutats i någon vidare demokratisk mening där frågan kommit upp i valrörelsen eller föranlett en folkomröstning. I stället har media och politiker i symbios mörkat fakta och ignorerat svenskarnas legitima intressen och åsikter. Många svenskar upplever sig därför som svikna och terroriserade av sina egna förtroendeombud. Men håll ut alla svenskar, enligt FN-stadgan är det fullt OK att göra uppror mot en statsmakt som inte tillvaratagit folkets (mest) legitima intressen.
Denna blogg förordar dock inte en statskupp, revolution e d men de som funderar i dessa banor kan åberopa internationellt juridiskt stöd för en klassisk räddningsaktion, vilken givet man inte företar sig något överilat bör föranleda straffrihet även gentemot de nationella lagarna, låt vara att dessa i olika sammanhang inskränker våra grundläggande rättigheter, men att använda lagen för att säkra maktinnehavet är ett gammalt diktaturknep och fungerar bara så länge man sitter säkert pålad vid makten.
FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA SLÅR FAST:
SvD DN Dagen Sydsv YA BLT DN DN DN AB Expr SvD
invandring, mångkultur, demokrati, medinflytande, försvaret, respektSvensken är positiv till flyktingar heter det, i varje fall nära 50% och kanske beroende på hur man frågar där man inte talar om hela sanningen. Men att svenskarna fått offra sig själva till en del utgör det pris myndigheterna satte på svenskarnas huvud för att kunna genomföra det mångkulturella samhället. Att detta sedan inte fungerar spelar mindre roll, det viktiga är att myndigheten uppskattas av svenskarna när myndigheten träder in i deras ställe.
FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA SLÅR DOCK FAST:
